Böcker
INGRESS:
Organisationen Sökarna leds av ett väl sammansatt team.
Till professionen arbetar de utåt sett med att undersöka orsak och verkan av människans framfart och beteende inom psykopati. De arbetar internationellt, i en liten specialorganisation som har till uppgift att avslöja och ge upplysningar om vad som skett och sker inom många komplexa områden. Dessutom, försöker de lösa mysteriet med en förändring i hjärnan som upptäcks allt mer hos vissa människor och som kan föra med sig död och lidande på jorden. Deras uppdragsgivare är två mycket rika och inflytesrika personer som önskar vara anonyma, vilket också respekteras.
Chef för organisationen och gruppen är professor Robert Carter, 58 år. Han är även utbildad läkare med psykiatrisk specialitet. Han har ett förflutet och erfarenhet från ett långvarigt arbete och en mängd internationella samarbeten inom sina områden. Vid sin sida har han i sin tur handplockat Tony Aston, 55 år, ogift och med 18 års erfarenhet inom kriminalteknik, utredningsarbete och forskning.
Dessutom ingår sedan fem år, läkaren och rättsobducenten Carol Hirvonen, 40 år i teamet.
Hon är även utbildad inom psykiatrin och är en internationellt erkänd psykiatriker.
Tillsammans kompletterar de varandra och alla går passionerat och aktivt in för sina uppdrag. Förutom dessa tre huvudpersoner, finns en man som alltid följer dem litet på avstånd och som emellanåt erbjuder dem en hjälpande hand, inte minst med olika tekniska hjälpmedel i form av några unika chip som i efterhand kommer att visa sig få stor betydelse i teamets arbete och även för många personer. Mannen införlivas också ganska snart i att samverka med att hitta syndens kod.
Till sitt förfogande har Tony även konstruerat en specialscanner som kan se om en människa är psykopat eller avviker från det som anses vara normala beteenden.
Scannern kan även avläsa fotografier och andra dokument som kan användas i deras olika uppdrag. Andra funktioner finns även inbyggda där man lätt kan få fram data som visar om den scannade personens DNA är skadat eller avviker på något sätt. För att inte tala om det mikroskopiskt lilla chip som den externa personen som kom att ingå i teamet, under lång tid utvecklat som kan placeras in i människor via mat, dryck eller på annat sätt. Informationen som man får fram via detta chip får bara användas under mycket speciella omständigheter i deras arbete. Här bestämmer Robert när och hur detta chip får användas. Dessa redskap, datorn, scannern och detta unika chip finns alltid med på de olika uppdragen.
Kapitel 1
Det är sen oktoberdag, klockan är 23,42 och de sitter tillsammans i sitt specialinredda konferensrum i centrala Berlin. De flesta människor omkring dem sover och fönstren är mörka. Nästintill bara deras lampor lyser och man kan urskilja viss rörelse i rummet när de reser sig upp för att avsluta dagen efter sin dagliga genomgång av händelser. Alla dagliga och redovisade aktiviteter lagras i den interna datorn och på fredagar håller de ett sammanfattande veckomöte, om de alla befinner sig i Berlin.
Kontoret hyrs anonymt och är specialanpassat i ett för många välbekant gammalt hus, centralt beläget mitt i city, nämligen i det anrika hotellet East-Side Hotel beläget vid Muhlenstrabe 6 i Berlin.
Kontoret ligger på våning fem och inrymmer sex kontorsrum, tre specialinredda rum för teknik och arkivutrymmen.
Utåt sett bedriver de en klinik för psykopater, vilket även praktiskt fungerar i dessa utrymmen. Här finns specialinredda rum för att behandla och studera olika patienter. Ett digert medicinförråd och tekniska hjälpmedel finns också tillgängligt.
Det har även visat sig att det är praktiskt att alltid utgå från Berlin. Här finns tillgång till snabba flygförbindelser ut i världen.
Carol tog sig först ned i hissen och riktar sina steg mot sin bostad som ligger ett stenkast från Alexanderplatz.
När hon öppnar sin port i det hus hon bor i, möts hon av sin före detta chef, rättsläkare också han, vid den institution hon tidigare var anställd vid.
Han vill att hon omedelbart skall bege sig till rättsmedicinska enheten för att obducera ett mycket svårt och besynnerligt fall. En kvinna hade hittats avliden i sin bil på en parkering vid bostaden. Inga som helst tecken på yttre våld fanns som vägledning.
”Men, det där klarar ni väl själva”, utbrast Carol ”och dessutom har jag inget obduktionsbiträde som kan hjälpa mig så här sent på kvällen. Och förresten är jag alldeles för trött nu efter mitt senaste uppdrag.”
Vid portingången stod nu den man som följde detta teams arbete litet på avstånd och han råkade höra samtalet och lyssnade uppmärksamt. Detta möte skulle visa sig inleda ett långtgående och nära samarbete inom teamet.
Han tog mig fram till Carol och berättade att han hade arbetat som obduktionsbiträde med en av Europas främsta obducenter inom rättsmedicinska obduktioner, i Finland.
”Jag kan bistå dig om du vill” sade han och tittade rakt in i Carols ögon. Carol granskade honom uppifrån och ned och frågade.
”Hur tar man ut hjärnan på ett lik?”
”Man skär ett snitt på skinnet på nedre bakhuvudet och drar skinnet uppåt och över ansiktet. Tar sedan en elektrisk skärtrissa och skär ut en rund platta av huvudskålen från bakhuvudet, tar bort plattan och skär ut hjärnan ”, sade han utan att tveka.
”Bra, du kan följa med och bistå mig ikväll.”
Väl framme och efter en kort stunds matpaus, vila och omklädda tog de sig till obduktionssalen som var väl utrustad med det senaste tekniska apparaterna och verktyg som kunde behövas.
Kvinnan låg i kylrummet. Mannen drog ut henne från fack tjugofem, identifierade henne, namn och personnummer måste stämma. Han lade upp henne på den rostfria bänken. Tog av henne alla kläder, stoppade dem i en speciell klädkorg för ibland önskar anhöriga ta hand om kläderna som minne.
Carol tittade på liket och konstaterade att allt hår var borta på det och bad mannen öppna liket. Mannen hade lagt fram de instrument och verktyg som normalt behövs för en obduktion. Tog kniven, satte den mot elslipen och vässade egget på kniven. Satte kniven ned i halsen och drog den nedåt bröstkorgen och fortsatte ända ned mot trakterna av underlivet. Snittar normalt mellan sextio och sjuttio centimeter rakt ned.
I det här fallet räckte det att snitta 63 centimeter. Han sökte sig upp mot halsen och bröstkorgen igen, tar tag i skinnet och drar isär det medan kniven skar under skinnet. Detta för att kunna flika upp skinnet och blotta bröstkorgen och revbenen. När allt skinn var draget åt sidan låg bröstkorgen öppen så att revbenen kunde klippas av med en tång. Han tar tången och klipper av ett revben i taget, tills alla revben är avklippta. Detta måste göras för att hjärtat och andra organ skulle kunna skäras loss och frigöras.
När han klippt av bröstkorgen ville Carol själv ta ut hjärtat, njurarna, mjälten för att mer i detalj titta på dem. Medan hon arbetade med det, bad hon mannen ta ut hjärnan. Han rätade upp huvudet på liket, med hakan ned, så att han skulle ha en optimal bra vinkel och lätt komma åt bakhuvudet. Snittade upp nackskinnet i en halvcirkel med den mindre kniven, tar tag i skinnet och drar det upp mot hjässan och viker hela skinnet ned mot likets ansikte, där det får hänga en stund. Tar sedan den elektriska trissan och borrar in den i huvudskålen för att sakta föra den runt i en cirkel. Nu luktar det på ett syrligt och obeskrivligt sätt och vissa mindre benflisor lossnar från skallbenet och far runt i rummet. Efter cirka två minuter har han tagit sig runt i en cirkel och kan ta ut det runda skallbenet och hjärnan ligger nu blottad. Tar det lösa skallbenet och lägger det åt sidan för en stund, det skall tillbaka sedan hjärnan är uttagen. Skär loss och tar ut hjärnan och räcker den varsamt åt Carol som genast ser något ovanligt på den. Medan hon granskar hjärnan, stoppar mannen in en bunt papper i skallen och sätter åter på skallplattan, drar tillbaka skinnet som legat över ansiktet och syr ihop det snittade såret. Ingen ser att hjärnan är uttagen.
”Bra jobbat” säger Carol.
”Men har du sett här? Ser du den lilla förändringen på hjärnan” frågar Carol.
”Visst, vad kan det vara, kan det vara någon slags huvudskada?”
”Det här tyder på en förändrad funktion och struktur i delar av frontal- och temporalloberna och kan kopplas till våldsamt och antisocialt beteende och psykopati”
”Kan det verkligen vara dödsorsaken” undrade mannen
Carol svarar inte, eftersom hon är fullt koncentrerad på denna tydliga förändring i hjärnan.
När de är mitt uppe i obduktionen, ringer telefonen. Carol svarar och den förre chefen berättar att de har fått in ytterligare två döda personer. De två hade plötsligt dött och är nu på ingång till sjukhuset där obduktionen av kvinnan pågår.
Carol blir nu ännu mer misstänksam. Kan denna förändring i hjärnan ha drabbat fler, funderar hon?
Hon skrapar av en bit av hjärnan och lägger ned det i ett provrör. Det här måste undersökas, mycket märkligt och det här är fullkomligt nytt för henne. Hon skär även små bitar från levern, mjälten, och lungorna som hon lägger i skilda provrör.
”Sy nu ihop liket och ta de här provrören och sänd de snabbt till labbet så de kan analysera proven.
Det skall bli intressant och se vad proven visar och du har arbetat bra. Kan jag få dina kontaktuppgifter om jag i framtiden skulle behöva din hjälp?”
”Visst, här får du mitt kort”, svarade mannen och städade sedan upp i obduktionssalen.
Nu känner hon tröttheten komma och önskar bara ta sig till bostaden för att duscha, äta och sova. Men hela tiden har hon denna märkliga förändring i hjärnan i tankarna, det tänker hon intensivt på innan hon slutligen somnar.
Kapitel 2
När de nu alla tre var tillbaka på kontoret och satt i konferensrummet kollade alla sin iPad, om de fått sms eller mail. Det hörde till de dagliga rutinerna, så man inte missat några viktiga meddelanden eller information.
Carol berättade om obduktionen och upptäckten med förändringen i hjärnan som intresserade henne mycket, samtidigt som hon berättade om mötet och den hjälp hon fick av den främmande mannen.
”Kan den ha samband med en människas inre personlighet”, undrade hon?
”Vad får du allt ifrån”, undrade Robert och funderade även han på om det kunde ligga något i det. Skulle möjligen denna förändring ha något med personens DNA att göra? Tänk om den döde personen var psykopat?
Det skall bli intressant och se om de tagna proverna ger några antydningar, tänkte Carol.
”Tony du kan väl ta dig till obduktionen vid sjukhuset och scanna liket.”
”Visst, jag far dit på en gång.”
Psykopati är ett ämne som intresserar Robert och han friskar upp minnet och berättar för Carol.
”Psykopati kommer från psyche "själ", "liv" och pathos "lidande" och är en generell beteckning på en störd personlighet ifråga om känsloliv och vilja att följa sociala normer. Det räknas ibland som en personlighetsstörning men finns inte som diagnos i någon standardiserad diagnosmanual.
Psykopati associeras och förknippas oftast med kriminalitet men personligheten måste inte vara oförmögen att leva laglydigt. Många begår till följd av störningen handlingar som av majoriteten uppfattas som onda.
Psykopaten är oförmögen att känna ånger utan kan tvärt om skryta med att ha kommit strafflöst undan. Andelen psykopater uppskattas till omkring 1 %. Psykopater är som regel medel- till högintelligenta.
När människor har psykossjukdomar har de ofta bisarra beteenden och uppföranden, medan psykopaten istället är väl medveten om att föra sig rätt, vara trevlig och att inge ett gott intryck – det ingår i själva störningen. Uppförandet kan dock vara teatraliskt, personen kan uttrycka uppfattningar om sin egna förträfflighet, simulera känslor som anses passande, allt i syfte att manipulera för att uppnå bestämda personliga målsättningar. En person med psykopatisk störning har som regel svårt att förstå nyansskillnader i känslor, till exempel skillnaden mellan sexuell attraktion och äkta kärlek. I kombination med detta har psykopater ofta drag av impulskontrollstörningar samt saknar tålamod; de söker sig till äventyr och beter sig ansvarslöst.
Psykopati beskrevs första gången av Philippe Pinel såsom "galenskap utan delirium och som en karaktär som fullständigt saknade skuldkänslor. Det moderna begreppet för psykopati, det vill säga en karaktär som kännetecknas av sådan avsaknad av skuldkänsla men också bedräglig charm, skamlöshet, manipulation, inadekvat motivation och oansvarigt beteende, skapades 1941 av Hervey Cleckley i dennes bok The Mask of Sanity. Cleckley beskrev tillståndet som en psykisk diagnos, och betonade att sådana personer både saknade personliga värden och förmåga att förstå sådant, vilket yttrade sig i att personen inte skilde mellan skönhet och fulhet, godhet och ondska, kärlek och skräck. Psykopatin var som en känslomässig färgblindhet ansåg Cleckley, varigenom den drabbade också var inkapabel att se sådana nyanser hos andra, trots hög intelligens. Därvidlag kunde en psykopat upprepa inlärda fraser, men saknade förmåga att bilda sig djupare begrepp om värden.
Såsom psykiatrisk diagnos har psykopati aldrig funnits, dock antogs diagnosen antisocial personlighetsstörning av DSM och ICD för att täcka en likartad karaktär. I synnerhet inom rättspsykiatrin har termen trots detta använts vid forskning, där Robert Hare utgav banbrytande böcker i ämnet från 1970-talet, efter flera års studier. Att rättspsykiatrin länge exklusivt använde termen betydde inte att man ansåg att vare sig alla kriminella vore psykopater, eller att alla psykopater vore kriminella.
Tidigt konstaterades att män mycket oftare var psykopater än kvinnor, att kriminella psykopater oftare återfaller i brott, att deras brott var allvarligare och grymmare, och att psykopater ofta använde psykoterapi för att förbättra förmågan till psykologisk manipulation.
Detta har studerats från olika håll, bland annat i ljuset av personlighetsutvecklingen, anknytningsprocesser och etologi. Hos djur finns en våldshämmande mekanism, till exempel att lugna ner sig när någon blottar strupen, som psykopater saknar. Olika forskare har också koncentrerat sig på antingen psykopatiska beteenden eller på psykopatiska personlighetsdrag, eller i samband med personlighetsgenetikens framsteg studerat biologiska avvikelser. Inom evolutionspsykologin har psykopati granskats med hänseende till personlighetens eventuella fördelar eller nackdelar i evolutionär överlevnad.
Medialt uppmärksammade våldsbrott under de senaste åren har aktualiserat frågor om psykisk störning i kombination med våldsamt beteende. Moderna hjärnavbildningstekniker erbjuder ett angreppssätt för att bättre förstå de mekanismer som kan öka risken för att en individ ska bli våldsam. Med dagens tekniker kan man inte bara avbilda hjärnans struktur och anatomi, utan även visualisera hur hjärnan arbetar. Det går exempelvis att mäta aktiveringsmönster i hjärnan under det att en person utför en uppgift eller exponeras för bilder eller filmsekvenser, vilket i sin tur kan leda till bättre förståelse för det avvikande beteende som vi möter hos patienter och klienter inom rättspsykiatri och kriminalvård.
Magnetisk resonanstomografi, MR, är en avbildningsteknik som utnyttjar att väteprotonerna i kroppen är magnetiska. Vid en magnetkameraundersökning placeras patienten i ett starkt magnetfält som påverkar orienteringen av väteprotonerna.
Pulser av radiovågor av en bestämd frekvens skickas sedan in och påverkar protonernas riktning; när radiovågen upphör strävar protonerna mot att återgå till sin ursprungsposition, och detta avger energi, vilket fångas upp och registreras som en signal.
Styrkan på signalen avspeglar hur tätt protonerna sitter i den vävnad som undersöks, och på så sätt kan man få detaljerade bilder av mjukdelar i kroppen, exempelvis hjärnan.
Vid aktivering i hjärnan sker ett lokalt blodtillflöde, som leder till att gradienten mellan syrerikt och syrefattigt hemoglobin förändras, vilket registreras som en förstärkt MR-signal, som då kan lokaliseras. Genom att applicera strukturella bilder av hjärnan på dessa funktionella bilder kan man sedan bestämma mer exakt vilket område BOLD-signalen kommer ifrån”.
Det här var ju intressant, tänkte Carol, samtidigt som hon försökte göra en koppling till de obducerade liket.
”Och det är så många som 1% av jordens befolkning som är psykopater”, tillade Robert. ”Så procentuellt har vi en del av dem runt omkring oss.”
Robert och Carol satte sig ned en stund för att invänta resultatet från Tonys scanning av liket.
Efter femtiofem minuter kom han tillbaka och lade sin scanner på konferensbordet.
”Titta här! Liket var en psykopat.”
”Men, då måste förändringen i hjärnan ha ett klart samband. Det här är märkligt och mycket skrämmande, sade Carol.”
Medan Tony tog sig ut till köket för att hämta sig en kopp kaffe, låg hans scanner kvar på konferensbordet, där han hade glömt stänga av scanningsknappen. Scannern låg oplanerat riktad mot Robert som nu blev scannad.
När Tony kom tillbaka och tittade på sin scanner såg han förskräckt ut. Displayen blinkade; Psykopat.
Snabbt stängde Tony av scannern så att ingen annan såg eller uppfattade meddelandet och frågade hur dagordningen för dagen såg ut för deras arbete.
Han ville inte här och nu titta närmare vilka kriterier och kännetecken Robert kunde ha för att utgöra en psykopat.
Är min chef själv psykopat? Han som utreder psykopater och är specialist inom psykopatins område. Han kan väl inte själv vara psykopat? Eller är han det? Frågor som passerade i Tonys huvud och som han i lugn och ro ville analysera vid ett senare tillfälle.
Carol berättade om mannen som hjälpt henne vid obduktionen och undrade om de skulle kunna ha mer nytta av honom. Att han var duktig, visste vad han gjorde och verkade noggrann och seriös.
”Fick du hans telefonnummer”, undrade Tony.
”Visst, här är hans kort, men han har inget personnamn på kortet.
Jag ringer honom och tar reda på litet mer om vem han är och om han har intresse att ingå i organisationen”, sade Tony.
Ett möte ordnades och Tony och mannen kände sig bekväma med varandra och de gjorde upp att han kunde ingå i teamet med sin specialkompetens.
När de satt och åt lunch tog mannen upp en liten ask från sin väska. Öppnade asken och tog en pincett i sin högra hand och lyfte upp ett mikroskopiskt litet chip och sade.
”Med det här kan ni uppnå helt fantastiska resultat i ert arbete och olika uppdrag. Detta chip kan integreras i er superdator och när ni lyckats få in det i en persons blodomlopp, hamnar det inom 23 timmar i hjärnan, fast förankrat på rätt ställe, nämligen i personens centra för tankeverksamheten.
Detta chip kan sedan aktiveras från datorn och har en livstid på sex månader, sedan är det förbrukat. Viss begränsning finns eftersom man endast kan se vad personer tänker och har för planer, vilket i och för sig kommer att hjälpa er mycket.
Efter cirka åtta till tio månader tror jag att jag även har klart ytterligare ett chip där man även kan styra en persons hjärna att tänka och säga det vi vill att personen skall uttala. Den kombinationen, att veta vad personen tänker och att kunna styra vad personen skall säga kommer att revolutionera ert arbete.”
”Här ta dessa fem chip. Inom kort får du fler. Överlämna dem till din chef Robert så han får bevara dem på ett tryggt och säkert ställe.”
”Jag skall berätta det här för teamet och du är också välkommen till vårt veckomöte som vi har varje fredag eftermiddag och berätta mer om detta unika chip”, avslutade Tony och lovade att snart höra av sig igen.
Tony kunde inte släppa tanken på att hans chef kunde vara psykopat. Nu stred hans moralkänsla med hans inre och om han tordes gå längre och blanda in detta unika chip i Roberts mat. Då skulle han verkligen kunna se om hans misstankar besannades, hur Robert tänkte och om han uppfyllde de kriterier som finns på psykopater.
Men hur skulle han komma åt detta chip?
Det var bara Robert själv som hade tillgång till dem som fanns bevarade i hans obrytbara kassaskåp som hade tiosiffriga koder gånger fem.
Kanske det längre fram ges tillfälle att lägga beslag på ett av dessa chip, tänkte Tony, som var den siste att lämna dagens möte, ett möte som mestadels handlade om nästa uppdrag som vi skulle bli uppdaterade mer på imorgon.
Nästkommande molntunga och dystra oktoberdag samlas teamet åter på kontoret. Klockan är 09.00 och alla förutom Carol har försett sig med sitt kaffe.
Robert fungerar mestadels som ordförande vid dessa morgonmöten, så även denna morgon.
Robert öppnar mötet med orden;
”Vi har fått ett nytt uppdrag via SMS från våra två uppdragsgivare”, och reser sig upp, tar den vita kritan och skriver på gröna tavlan; Sök efter syndens kod.
”Men skulle vi inte titta mer på förändringen i hjärnan, frågar Carol?”
”Det måste vänta, vi har nu fått ett nytt uppdrag av våra två uppdragsgivare som vi måste koncentrera oss på i första hand. Hjärnan får vi återkomma till.”
Vad är synd? Kan syndens kod hittas inom religionen? Finns det en lösningen på synd och syndens verkningar bland i religionen?
Frågor som Robert skrev upp på gröna tavlan och som han bad Carol och Tony fundera mer på.
”Syndbegreppet är stort inom olika religioner, så det verkar logiskt att syndens kod även kan hittas där”, menar Tony.
”Håller helt med”, menar Robert. ” Religionen och människans historia är lika gamla. Det menar i vart fall arkeologerna och antropologerna. Och även bland de mest primitiva och outvecklade, civilisationer har man funnit tecken på någon form av gudsdyrkan. I själva verket menar forskare att de aldrig har upptäckt, eller aldrig har funnits något folk någonstans, någon gång, som inte i någon mening varit religiöst.
Helt logiskt uppstår frågor i sinnet hos tänkande människor. Varifrån kommer alla dessa religioner? Eftersom det finns markanta skillnader men också likheter mellan dem, kan de då ha uppstått oberoende av varandra, eller kan de ha utvecklats från en och samma källa? Och man kan med all rätt fråga; Varför uppstod religion över huvud taget? Och hur? Svaren på dessa frågor är av avgörande betydelse för alla som är intresserade av att finna sanningen om religion och religiösa trosuppfattningar, och inte minst syndens kod.”
”Vi lämnar den här diskussionen nu,” tycker Carol som hellre nu skulle vilja ta upp spåret med det märkliga liket de nyligen har obducerat.
”Robert, har du någon plan på hur vi kommer vidare med syndens kod och vilken infallsvinkel skall vi pröva”, frågar Tony?”
”Jag skall fundera ett tag på detta och vi kan väl åter träffas här igen på kontoret klockan 12.00 imorgon?”
”Det blir bra” inflikade Carola och Tony.
Eftersom de nu befann sig alla tre i Berlin tog Tony och Robert in på hotellet där de även hade sitt kontor, där de kunde vila och vara för sig själva ett tag. De levde så nära och intensivt när de väl arbetade med olika uppdrag, så att vara för sig själv emellanåt var något som de alla tre uppskattade.
Robert hade svårt att hitta sömnen, funderade hit och dit hur man skulle kunna angripa sökandet efter syndens kod.
Kan denna kod hittas inom någon religion och isåfall vilken? Skall se imorgon om jag hittar något i datorn som kan ge mig några ledtrådar, funderade han innan sömnen äntligen tog tag i honom, klockans visare låg nu på 02,27 då han nu äntligen somnade.
Fortsättning följer...)
